Synonymer till måne
Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder måne?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
måne i sammansättningar
Hur används ordet måne?
Forskare har länge diskuterat om det kan finnas liv på Saturnus måne Enceladus och Jupiters måne Europa.
En natt med blodröd måne hittar hon en undangömd passage till en annan värld.
Med bultande hjärta under en blek och mystisk måne vacklat mellan oron för att de himlastormande känslorna inte är besvarade och den narcissistiska förälskelsen i den egna spegelbilden på källans klara yta?
Han sjunger Jag vill ha en egen måne av Ted Gärdestad.
Skymningsljuset sänker sig i den ljumma sommarkvällen medan en stor måne stiger upp över den spegelblanka sjön och ger björkarna ett mycket speciellt gyllene skimmer.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Historik för måne
- måne, fornsvenska māne = fornisländska o. fornnorska máni, danska maane, gotiska mêna, fornsaxiska, fornhögtyska mâno (nyhögtyska mond med anslutning till formen för månad), anglosaxiska móna (engelska moon); förr även 'månad' såsom ännu i vissa svenska o. norska dialekt Kan vara en självständig an-stamsbildning (Falk-Torp m. fl.), men även fattas som ursprungligen identiskt med månad o. utvecklat ur detta ord (med äldre konsonantisk böjning) i kasus, där þ i slutljud bortföll i urgermansk tid (se J. Schmidt KZ 26: 345, författare Ark. 7: 165), jämför t. ex. fornisländska o. fornnorska nefe, brorson med mera, nyhögtyska neffe o. latin nepōs, -ōtis. Urindoeuropeiska stam *mēn-: sanskrit mās, måne, månad, forngrekiska mēn, månad (båda av *mēns), mḗnē, måne, latin mēnsis, månad; med motsvarande bildningar i armen., alban., keltiska o. slavo-baltiska språk med endera eller båda betyd.; alltså en sam-indoeur. stam. Enligt allmänt antagande till roten mē, mäta, i sanskrit mā-mi (se mål 1) o. alltså syftande på månen som tidmätare, dvs. på månmånaden (o. 29 1/2 dygn), vilken hos indoeuropéerna o. även senare låg till grund för tideräkningen (vid sidan av den utan samband härmed stående räkningen efter vintrar o. somrar): det senare uppträdande månåret synes icke ha varit känt under indoeuropeisk tid (enligt Rozwadowski föreligger här dock en annan grundåskådning; se referatet hos Berneker Etym. Wb. 2: 51). — Andra gamla beteckningar för 'måne', t. ex. latin lūna (se ljus) o. forngrekiska selḗnē (: sélas, glans), kunna icke användas i betydelse 'månad', vilket talar för riktigheten av den ovan angivna härledningen. — Ett annat nordiska ord för 'måne' är svenska dialekt, äldre nysvenska tungel, fornsvenska tungl, himlakropp = fornisländska o. fornnorska tungl, måne, gotiska tuggl, stjärna, fornsaxiska tungal, fornhögtyska zungal, anglosaxiska tungol, ett samgermanskt ord av ovisst ursprung. — I dialekt dessutom dräng-, goss-, pig-, nattsol, jämför fornisländska o. fornnorska náttsól.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Namn relaterade till måne
- Diana
Latinskt namn som sannolikt betyder gudinna, avlett från ordet deus, gud. Diana var en romersk gudinna för jakt och månen.
Namnsdag: 29 januari
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Olaus
Latinsk variant av det fornnordiska namnet Olof: ättling.
Ola
Yngre variant av det fornnordiska namnet Olof: ättling.
Besläktade namn: Olavus
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs måne?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en måne | månen | månar | månarna |
| genitiv | en månes | månens | månars | månarnas |