Historik för våk
- våk, svenska dialekt (väl blott i sydsv.), svag, veklig = fornisländska o. fornnorska vákr, norska vaak, danska dialekt vaag; av Falk-Torp s. 1360 o. Torp fört till en onasalerad variant till roten i vanka; i alla händelser ej direkt besläktat med vek, vare sig, såsom antagits, lånat från anglosaxiska wác (= vek) eller uppkommet i sammansättning med detta adjektiv, där -ai- i halvstark stavelse övergått till -ā- (såsom i t. ex. fornsvenska personn. Ovāgh = Ofegh).
- [våk, svenska dialekt, (orm)vråk och dylikt, se vråk 1.]
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
