Synonymer till vi

• 1. (pronomen, som objekt och efter preposition oss) du (ni) och jag, han (de) och jag;
     jag och alla andra: vi människor, vi svenskar;
     (något ålderdomligt ord) = ni: har vi sovit gott i natt ?
• 2. (ålderdomligt ord) varför
• 3. fornnordisk kult- eller offerplats (mest i ortnamn som Odensvi) || -et

adv.

1. Gråt ej, hvi ska du sörja?

1. 1. Vi, -vi, i många fall = fornsvenska Vī, -vī (båda huvudsakligen i östra Sverige), i t. ex. Vifolka (se detta ord) eller Frösvi, nu Frösvik Östergötland (till gudan. Frö), Hærnavi, nu Hærnevi, o. Hiærnavi, nu Järnevi, Östergötland (enligt M. Olsen Hærnavi, O. Lundberg o. H. Sperber Härnevi till fornsvenska *Hærn, motsvarande fornisländska o. fornnorska Hǫrn eller, enligt Sperber, Hørn, binamn till Freja; jämför dock Lindroth NoB 3: 57 f.), nysvenska Locknevi (se d. o.), fornsvenska Nædhævi, nu Nalavi Närike (se Njord), fornsvenska Odhinsvi, nu Odensvi Närike (se Oden), nysvenska Skedevi, Skövde (se d. o.), fornsvenska Thorsvi, nu Torsvi Uppl. (se Tor), fornsvenska Ullavi, nu Ullevid (se Ull), fornsvenska Vrindavi, nu Vrinnevid Östergötland (till fornisländska o. fornnorska gudinnen. (V)rindr, genitiv (V)rindar, Brate Ark. 29: 109 f., O. Lundberg NoB 1: 49 f.), fornsvenska Viskælf, nu Vissgärde Uppl. (se Skälf); och så vidare — Av ett vī n., helig plats, offerplats, en i böjningen uppkommen växelform till fornisländska o. fornnorska vé detsamma (se Vä, Väse), motsvarande forndanska vi (i ortn.), fornsaxiska wîh detsamma, anglosaxiska wéoh, wig, gudabild; substantivering av gotiska adjektiv weihs, helig, fornsaxiska, fornhögtyska wih (kvar i nyhögtyska Weihnachten, Jul, egentligen: de heliga nätterna, dygnen, jämför till betydelse under natt); jämför virak. Besläktat med latin victima, offerdjur, offer, egentligen: invigt eller hälgat djur, avledning av ett *victi- eller *victu-; se för övrigt viga. — Med genitiv singular av samma substantiv vi är Visby sammansatt. — I åtskilliga nysvenska ortnamn på -vi ingår icke detta vi, utan i stället fornsvenska viþer, skog (se t. ex. Medevi). — Om andra urgermanska beteckningar för olika slags helgedomar och dylikt se Harg o. hov 3. Jämför även fornsaxiska nimid, helig lund: forniriska nemed, gall. nemeton.
2. 2. vi (ålderd.), varför, fornsvenska hvī = fornisländska o. fornnorska hví, norska kvi, danska hvi (ålderd.), egentligen dativ singular n. till hvat (= vad), av urindoeuropeiska *kᵘ̯ei, lokativ till pron.-stammen kᵘ̯o, kᵘ̯e (se ho 1 o. vad 4), bildat som urindoeuropeiska *tei i fornisländska o. fornnorska þí (dativ singular n. av þat, det; se ty) o. i dit o. som *kei i hit. Jämför vilken.
3. 3. vi, pronom., fornsvenska vī(r) = fornisländska o. fornnorska vér, danska vi, gotiska weis, fornsaxiska wî, fornhögtyska, nyhögtyska wir, anglosaxiska wé (engelska we), av urgermanska *wī-z (varav obetonat *wī-z), av *wei-z, jämför sanskrit vay-ȧm. Norska vi utgår från dualen fornisländska o. fornnorska vit, við = fornsvenska vit, svenska dialekt vid Dalarna, gotiska, fornsaxiska, anglosaxiska wit, jämför litauiska vèdu, fornslaviska ve. — Nordsv. dialekt me, vi (= norska) har sitt m från l p. plural av verbet ('kallom'), jämför fornnorska mit, met, vi två, o. mėr, vi. — Till en annan indoeuropeiska beteckning för 'vi', nes, n̥s, hör det som oblik kasus till vi brukade oss. — Jämför pronom. vår. — Bruket av pluralis majestatis ('Vi Gustaf) härstammar närmast från det bysantinska kejsardömet o. spred sig under medeltiden över Europa; jämför från fornsvenska: 'biudhom vi konungh magnus'; då använt även av biskopar.