Hur används ordet ändelsevokal?

Ordet vik (isländska: vík) var femininum och av stammen rotnomina (utan ändelsevokal, rotnomina saknade ändelsevokal i stammen).

Efter ursprungligen kort stavelse bevaras ändelsevokalen, t.ex. tala, och efter ursprungligen lång stamstavelse försvagas ändelsevokalen, t.ex. kaste (' kasta').

Det finns en försvagning av ändelsevokalen i västervikskan, – a blir – e.

I ord som i fornspråket var kortstaviga kan a inuti ordet utvecklas till ett ä-haltigt uttal om ändelsevokalen är a, eller till å om ändelsevokalen är u, eventuellt försvagat till e.

Exakt identiska är " spann" ; i plural " spannar" (i betydelsen hink) medan " mölla" bara till ändelsevokalen skiljer sig från " mølle".