Det finns flera bevarade rättsfall där biltoghet utdömts.
Dock hade edsöresbrott upphört att straffas med biltoghet.
Enligt 1734 års lag kunde man dömas till biltoghet under viss tid.
Vid sidan av biltoghet kunde kyrkoherden tillsammans med biskopen döma till bannlysning, vilket var den religiösa motsvarigheten.
För brott begångna under en sådan frid ökades straffet, ofta böter eller biltoghet och förlust av egendom, utöver det annars stadgade straffet.
Målsägaren kan dock, om förlikning ingåtts, begära hos kungen att förövaren får lösa sin biltoghet mot en avgift om 40 mark penningar som går till kungen.
Alsnö stadga föreskrev i artikel 2 att biltoghet och landsförvisning skulle utdömas vid dråp på någon annans gård eller i kyrkan eller tinget, brott mot förlikning, våldtäkt, lemlästning, eller om någon grep en man för en annan mans gärning, det vill säga edsörebrott.
Biltogheten som straff fanns dock kvar i 1734 års lag, som stadgade att den biltoge och dennes barn som avlats under biltogheten förverkat arvsrätten till släktingars förmån, men att om han fått frid återfått arvsrätten.
I annat fall bestod biltogheten tills målsäganden bett om hans frid inför kungen, vars nåd följaktligen inte var ovillkorlig beträffande biltoga.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna
kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
