Hur används ordet depositionsbevis?

Hela denna tid hade sedlarna även formen av depositionsbevis.

De mottog medel till förvaring och lämnade i stället kvitton eller depositionsbevis.

Av alla girobankerna var det endast en, som förmådde utveckla sina depositionsbevis till verkliga sedlar, nämligen Sveriges riksbank.

De var inget annat än transportabla depositionsbevis, vari intygades, att viss namngiven person insatt en viss summa (till följd varav beloppet växlade och inte trycktes), och de fick sedan transporteras från man till man, men något tryckt formulär för transporten som på 1661 års sedlar förekom inte, utan transporten skulle helt och hållet skrivas.

Vid sidan av de egentliga banksedlarna har, utom de ovannämnda myntsedlarna, i den allmänna rörelsen förekommit cirkulerande pappersmynt, såsom diskontosedlar, som utgavs av diskonter och som bestod dels av depositionsbevis, dels av diskonternas anvisningar på Riksbanken, samt de av Riksgäldskontoret utfärdade kreditsedlar eller riksgäldssedlar, som 1789-90 löpte med 3 procents ränta och således mera motsvarade senare tiders obligationer än sedlar, men sedan mitten av 1790 inte var räntebärande.