Synonymer till hund

• 0. ett husdjur;
     (bildlig betydelse) här ligger en hund begraven det ligger något (misstänkt) bakom;
     slita hund arbeta mycket hårt;
     inte döma hunden efter håren inte dra slutsatser om någon eller något enbart efter utseendet || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller hund

• Frysa som en hund

  Betydelse: Frysa jättemycket

  Exempel: "Hon hade tagit på sig för lite kläder och frös som en hund"

• ligga en hund begraven

  Betydelse: Det är något misstänkt med detta

  Exempel: "De anade att det låg en hund begraven"

• Man kan inte lära gamla hundar sitta

  Betydelse: Det är svårt att få äldre personer att ändra sina vanor eller lära dem nya saker

  Exempel: "Han ville inte ändra på kosten trots doktorns varningar – det är svårt att lära gamla hundar sitta"

• Man ska inte döma hunden efter håren

  Betydelse: Man ska inte döma någon/något efter det yttre

  Exempel: "Han ser osympatisk ut men man ska inte döma hunden efter håren"

• skälla som en bandhund

  Betydelse: gräla högljutt och ilsket

  Exempel: "Han kunde skälla som en bandhund när han blev arg"

• Slita hund

  Betydelse: arbeta mycket hårt

  Exempel: "De fick slita hund för att bli klara"

• Vara som hund och katt

  Betydelse: Vara fiender; bli osams ofta

  Exempel: "De är som hund och katt och kan knappt vara i samma rum"

0. En specialtränad hund kommer nu att användas i sökandet.

   Den polis i Stockholm som tillsammans med sin hund angrep en berusad man i centrala Stockholm är nu misstänkt för brott.

   Att likna en människa vid en hund blir i det här fallet särskilt problematiskt med tanke på en månghundraårig historia av att avhumanisera svarta personer.

   En hund specialtränad för att hitta människor i vatten sattes på måndagen in i polisens sökande vid sjön Eldmörjan.

   Polispatruller med hund sökte vid midnatt i området efter övriga gärningsmän.

1. hund, fornsvenska hunder = fornisländska o. fornnorska hundr, gotiska hunds och så vidare (engelska hound blott om jakthundar); allm. urgermanska, av *hunda-, = urindoeuropeiska *ku̯n̥-tó-, d-avledn. av ett urgammalt urindoeuropeiska ord för vårt äldsta husdjur: urindoeuropeiska kuon-, kun- i forngrekiska kýōn (genitiv kynós), sanskrit çvā (genitiv çunás), samt i armen., forniriska o. litau.; latin canis hör även hit, men är till sin form dunkelt (kanske med analogiskt inkommet a). — Samma avledning som i urgermanska språk, men annat avljudsstadium föreligger i armen. skund. — Hundfatt, se fatt 1. — Hundfila, 1796, Weste 1807, ombildning av svenska dialekt hundfyla, till verbet fyla, banna, snäsa, avledning av ful; jämför svenska dialekt hundful, oförskämd. — Hundkäx jämte -kax, umbellaterna Anthriscus o. Chærophyllum, 1587: hundakex, I. Erici 1642: hundakax, motsvarande norska hundkjeks, äldre danska hundekjæks (o. 1577, delvis även om andra växter); i svenska dialekt även käx, kax som enkla ord. Av omtvistad härledning. Jämför engelska kex, ihålig stängel, Conium; sannolikt lån från nordiska spr.; keltiska cecys kommer från engelska Se för övrigt Ekwall Shaksp. vocabulary 1: 84 n, 5. — Hundloka, se loka 1.