Vad betyder jubel?

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Hur används ordet jubel?

      1. När bulletinen om den kungliga födseln traditionsenligt placerades utanför Buckingham Palace utbröt jubel och applåder.
      1. Även på sociala medier utbröt jubel över att Storbritannien har fått en tronarvinge.
      1. Ackompanjerade av jubel och hurrarop utbytte Kristin Perry och Sandra Stier äktenskapslöften inför en delstatsåklagare i stadshuset i San Francisco.
      1. När segern var ett faktum utbröt jubel bland unga och gamla.
      1. Nebosja Novakovic och Krister Nordin möts av jubel när de presenteras i AIK:s uppställning.

jubel i ordbok från 1870

Historik för jubel

  • jubel, högljudda glädjerop och dylikt, o. jubla, 1800-talsord, det förra hos Lindfors 1815 (där ännu ej verbet förekommer) samt t. ex. Tegnér o. Stagnelius 1817, det senare hos Stagnelius o. 1820; efter nyhögtyska jubel o. jubeln, från latin jubilum o. jubilāre (vartill fornsvenska inbilera, äldre nysvenska jubilera, jubla, ännu hos Oscar II); ljudhärmande bildningar. — Av helt annat ursprung, men tidigt sammanblandat med o. påverkat av de nämnda orden är jubel- i sammansättning ss. jubelfest (t. ex. Prytz 1622) och så vidare o. i verbet jubilera i betydelse: fira jubelfest (t. ex. Runius o. 1712, Serenius 1734) = nyhögtyska jubel- o. jubilieren, ursprungligen från (m)lat. (annus) jubilæus, jubelår, en av judarnas högtider, vars namn sedan överfördes på den katolska kyrkans jubelår, (med anslutning till jubilum) från forngrekiska iōbēlaĩos adjektiv o. iōbēlos substantiv, av hebr. jôvêl, basun (året invigdes med klang av basuner, jämför bibelns: klangår).

Mina sökningar

Dagens namnsdag

Tryggve

Nordiskt namn som betyder trygg eller trogen..

Hur böjs jubel ?

substantiv
singular
obestämd form bestämd form
nominativ ett jubel jublet
genitiv ett jubels jublets