• 1. präglad av ironi, hånfull || -t

Hur uttalas ironisk?

1. [-o:-]

• 1. 1. Det puttrigt engelska vägs upp av en rejäl dos keltisk mystik som i sin tur balanseras med lika mycket ironisk humor.
  2. 1. Om man inte har några problem med en konsekvent ironisk hållning får man en festlig kväll.
  3. 1. För Kelley själv handlade de dock mer om en ironisk kritik av minimalistisk skulptur.
  4. 1. Det är en ofrivilligt ironisk kommentar till Widegrens glada twittrande att vice försvarsminister Alexander Grusjko har förklarat att det i själva verket är Nato som försöker övertala Ryssland att hotet inte kommer från väster utan från andra väderstreck.
  5. 1. Spelstilen är till stor del ironisk ironi men också en motbild till realismen.
  6. 1. Det är bara att hoppas att Gustafsson är ironisk när han skildrar kvinnor som relationsmanipulatörer och män som kortvågsapparater.
  7. 1. Gertrud Larsson har skrivit ännu en ironisk faktapjäs som naglar fast en ögonblicksbild av det samtida samhället som vi helst vill tänka bort.
  8. 1. Kanske man ändå kan se namnet som en lätt ironisk blinkning?
  9. 1. På sätt och vis är detta psykologisk realism men punkterad av små ögonblick av ironisk humor och ett sparsmakat uttryck.
  10. 1. Borgarrådet Ulla Hamilton inklämd mellan två ekorrar på Stureplan i Stockholm har lett till en och annan ironisk kommentar på Twitter.