/1004363/HBSynonymerPanorama
/1004363/HBSynonymerMobilTop

Synonymer till linda

Hur upplevde du uppläsningen av linda?

eller

Vad betyder linda?

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Liknande ord till linda

linda i sammansättningar

MATCHAD: adn-00000000000c3c9f
/1004363/HBSynonymerMobilMid
Nyhet

linda i ordbok från 1870

Är fermt en synonym till raskt?

Hur böjs linda?

substantiv
singular plural
obestämd form bestämd form obestämd form bestämd form
nominativ en linda lindan lindor lindorna
genitiv en lindas lindans lindors lindornas
verb
aktiv passiv
grundform att linda att lindas
nutid lindar lindas
dåtid lindade lindades
supinum har|hade lindat har|hade lindats
imperativ linda
particip
presens lindande
perfekt en lindad
ett lindat
den|det|de lindade
Syns inte alla böjningar? Svep med fingret över tabellen.
Nyhet

Historik för linda

  • 1. linda, träde = fornsvenska, ett speciellt svenskt ord; vanligen betraktat som en avljudsform (urgermanska *lendiōn) till land o. enligt somliga även till lund, det senare mycket ovisst.
  • 2. linda, barn- och dylikt, oblik form av äldre nysvenska linde Lind 1749 = fornsvenska: bindel, gördel, kvinnobälte = fornisländska o. fornnorska lindi, norska, äldre danska linde, av urgermanska *lindan-, till medellågtyska lint, öfris lind med mera, band använt till besättning o. d.; väl till nyhögtyska dialekt o. anglosaxiska lind, bast, som i sin tur anses höra till trädnamnet lind; alltså egentligen: gördel och dylikt av lindbast; eller snarare utan förmedling av lind, direkt till den adj.-stam lind-, varav trädnamnet anses bildat; otänkbart är för övrigt ej, att ordet i stället bör sammanhållas med latin linteum, linne (Walde s. 434). — Härav verbet linda.

Mina sökningar

Rensa mina sökord

Mest sökta

föregående vecka
/1004363/HBSynonymerMPU1
/1004363/HBSynonymerMPU2