Synonymer till linda
linda - namnsdag och betydelse
Betydelse: Spansk kortform av namnen Belinda och Rosalinda, som sannolikt kommer från det forntyskan och betyder den späda.
Namnsdag: 20 juni
Vad betyder linda?
- (provinsiellt ord) åkerjord som inte brukas || -n;
lindor
- (provinsiellt ord) åkerjord som inte brukas || -n;
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Nästkommande ord
Liknande ord till linda
linda i sammansättningar
linda i ordbok från 1870
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för linda
- 1. linda, träde = fornsvenska, ett speciellt svenskt ord; vanligen betraktat som en avljudsform (urgermanska *lendiōn) till land o. enligt somliga även till lund, det senare mycket ovisst.
- 2. linda, barn- och dylikt, oblik form av äldre nysvenska linde Lind 1749 = fornsvenska: bindel, gördel, kvinnobälte = fornisländska o. fornnorska lindi, norska, äldre danska linde, av urgermanska *lindan-, till medellågtyska lint, öfris lind med mera, band använt till besättning o. d.; väl till nyhögtyska dialekt o. anglosaxiska lind, bast, som i sin tur anses höra till trädnamnet lind; alltså egentligen: gördel och dylikt av lindbast; eller snarare utan förmedling av lind, direkt till den adj.-stam lind-, varav trädnamnet anses bildat; otänkbart är för övrigt ej, att ordet i stället bör sammanhållas med latin linteum, linne (Walde s. 434). — Härav verbet linda.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Teresia
Latinsk variant av det spanska namnet Teresa, eventuellt relaterat till ön Thera.
Terese
Fransk variant av det spanska namnet Teresa och det latinska namnet Teresia, eventuellt relaterat till ön Thera.
Besläktade namn: Teresa
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs linda?
singular | plural | |||
---|---|---|---|---|
obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
nominativ | en linda | lindan | lindor | lindorna |
genitiv | en lindas | lindans | lindors | lindornas |
aktiv | passiv | |
---|---|---|
grundform | att linda | att lindas |
nutid | lindar | lindas |
dåtid | lindade | lindades |
supinum | har|hade lindat | har|hade lindats |
imperativ | linda | |
particip | ||
presens | lindande | |
perfekt | en lindad ett lindat den|det|de lindade |