Hur används ordet bibetoning?

Det svenska språkets rika användning av bibetoning är också svårt att ge riktig rättvisa i adaptionerna.

I bibetoning faller oftast på udda stavelser, dvs.

I de flesta sammansatta ord ligger huvudbetoningen på det första ledet med en bibetoning (som markeras med) på det andra ledet, som i ” brukad myr ”.

Om ett ord i Munster betonas på tredje stavelsen, och de föregående två stavelserna är korta, reduceras inte den första av dessa två obetonade stavelser, i stället får den en bibetoning, som i ” lieman ”.

), där det första exemplet har bibetoningen på den tredje stavningen, som huvudregeln, medan det andra exemplet har flyttat bibetoningen till fjärde stavningen, för att undvika en situation där den tredje stavningen är svag och den fjärde stavningen är stark.