Vad betyder intransitiv

Vad betyder intransitiv?

1. (språkvetenskaplig term) (om verb) som inte har objekt, till exempel somna, brinna, regna || -t

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Nästkommande ord

intranät, intraprenad, intraprenör, intrassla, intrasslad, intrassling, intrauterin, intravande

intransitiv är sammansatt av

in- och transitiv

Är motsatt en synonym till avig?

Hur används ordet intransitiv?

1. 1. Bhaskar skiljer mellan en intransitiv och en transitiv dimension av verkligheten.
2. 1. Dessa egenskaper åsyftas med termerna intransitiv, transitiv och bitransitiv.
3. 1. I det svenska exemplet ovan är basen intransitiv utan objekt.
4. 1. Subjektet i en sats eller mening påverkas inte om handlingen är transitiv, och har ett objekt (" äta, skjuta, ge") eller är intransitiv och saknar objekt (" springa, dö, sova" ; intransitiv).
5. 1. Indikativ och interrogativ har var sin transitiv och intransitiv böjning, men här ges bara den intransitiva böjningen.
6. 1. Verbet nafal används således både i intransitiv och transitiv betydelse, liksom även i bokstavlig bemärkelse och bildligt.
7. 1. Så omvänt, verkar samma pronomen som subjektet av en intransitiv klausul som tar det absolutiva kasuset, som är noll-markerat.
8. 1. Om verbalbasen inte har någon särskild form för presens-futurum skiljer endast/ed/i slot 12 den intransitiva presens-futurum från intransitiv preteritum.
9. 1. En sats som innehåller båda dessa roller kallas för transitiv ; en sats som enbart innehåller den som utför något kallas å sin sida intransitiv.
10. 1. I alla fallen kan substantivet som relativsatsen närmare bestämmer endast utöva absolutivens funktioner inom relativsatsen, det vill säga det kan bara vara direkt objekt eller subjektet i en intransitiv sats.
11. 1. Ett ergativ – absolutivt språk utgår från att i en intransitiv sats kan det inte uppstå några tveksamheter (finns ju bara en roll) och ger den/det som utför något enklast möjliga markering.
12. 1. Det innebär att subjektet i en transitiv sats märks (i de flesta fall) med en särskild partikel, nee (eller e, i vissa dialekter), medan subjektet i en intransitiv sats, liksom det direkta objektet i en transitiv sats, är omarkerade.
13. 1. Dock beter sig wagiman även som ett beroendemarkerande språk, i som nominella är kasusmarkerade till dess grammatiska eller semantiska roller, som ergativ (subjektet av en transitiv klausul) eller absolutiv (objektet av en transitiv klausul eller subjektet av en intransitiv klausul).
14. 1. Sumeriskan är ett ergativt språk som markerar det grammatiska subjektet i en sats beroende på om satsen det ingår i är transitiv eller intransitiv, till skillnad från nominativ – ackusativa språk (som svenska), som istället markerar objektet i en sats om det utsätts för en handling.
15. 1. Både optativ och imperativ har transitiva och intransitiva böjningsmönster.
16. 1. Kausativa verb är transitiva verb som motsvaras av intransitiva verb.
17. 1. I kambera är den grundläggande ordföljden i intransitiva satser VS.
18. 1. Transitiva och intransitiva verb skiljs tydligt från varandra i sin morfologi.
19. 1. ), men denna realiseras bara vid transitiva verb (eftersom intransitiva saknar passivformer).
20. 1. I engelskan kan många verb vara transitiva eller intransitiva, till exempel turn.
21. 1. Absolutiv används för patiens till transitiva verb och subjekt till intransitiva verb.
22. 1. Med suffixen -auri respektive -uri bildas particip till transitiva respektive intransitiva verb.
23. 1. Dessa uppfattas som intransitiva, trots att objektspositionen egentligen är fylld, nämligen med måttsuttrycket.
24. 1. Det har passiv betydelse för transitiva verb och stativisk betydelse för intransitiva verb.
25. 1. Det är objektets kasus vid transitiva verb och subjektets kasus vid intransitiva verb.
26. 1. I intransitiva och antipassiviska verb fanns det vid denna tid även en subjektsmarkering.
27. 1. De markerar det intransitiva subjektet och objektet för transitiva verb, och dessutom plural agens.
28. 1. Alla verb har negerade former, och vissa intransitiva verb bildar morfologiskt sekundära transitiv-former.
29. 1. Den intransitiva betydelsen av att något läker sig (självt) finns i skrift sedan 1532.
30. 1. I många andra språk motsvaras i sådana fall den intransitiva betydelsen av ett reflexivt verb (sv.
31. 1. Därvid kan ukan och ezan användas vid transitiva verb, samt izan och edin vid intransitiva verb.
32. 1. Verbrötter kan ha transitiva, intransitiva eller negativa böjningar, så att alla åtta modussuffix har dessa tre former.
33. 1. Indikativ och interrogativ har var sin transitiv och intransitiv böjning, men här ges bara den intransitiva böjningen.
34. 1. Verben är indelade i transitiva och intransitiva verb, och avledningar bildas med hjälp av ett flertal affix.

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

adjektiv
positiv	en intransitiv
	ett intransitivt
	den\|det\|de intransitiva