Synonymer till kalla

Visar resultat för kalla, menade du kall?

Betydelser
Exempel
sv-en

benämna, ge namn, namnge, uppkalla
uppmana att komma, ropa på, anropa, ropa, tillkalla, locka; utnämna, utvälja, utse

Användarnas bidrag

tillropa, betitla, titulera, stäa

Vad betyder kalla?

1. benämna, ge (tilltala med) visst namn;
  ropa på, be eller beordra (någon) komma (till en viss plats vid en viss tidpunkt);
  utse, utnämna;
  känna sig kallad känna sig utvald, känna som speciell uppgift || -de
1. en prydnadsväxt med små blommor i en kolv omgiven av ett hölsterblad;
  vild kalla se missne || -n;
  kallor

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Mer innehåll nedan

Fortsätt scrolla

Nästkommande ord

kalla du, kalla fram, kalla fötter, kalla handen, kalla hem, kalla ihop, kalla in, kalla inför domstol

Liknande ord till kalla

kallad, kallas, kallelse, okallad

kalla i sammansättningar

hemkalla, inkalla, framkalla, oåterkalleligen, återkallande, hopkalla, uppkallande, inkallning, hitkalla, sammankalla

Hur används ordet kalla?

Ingen får kalla sig motståndare till detta och peka finger på andra.
Ett företag i Stockholm får inte kalla sina produkter för Rapsolut eller Absoluille.
Nu kan världsstjärnan kalla sig Årets svensk i världen.
Det går inte att kalla det som hänt i Egypten för något annat än en militärkupp.
Redan då Kommissionen inledde fördragsbrottsärendet uppmanade vi regeringen att kalla arbetsmarknadens parter och försöka hitta en lösning.
Avslöjandet fick Barnombudsmannen Fredrik Malmberg att kalla till sig representanter från Skolinspektionen och Skolverket för att hitta sätt att täppa till luckorna i lagen.

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

kalla i ordbok från 1870

Betydelse: Muntligen, skriftligen eller genom bud anmoda, uppmana eller befalla uågon att komma till sig eller till något visst uppgifvet ställe.
Synonymer: ropa, båda, stämma, inkalla, förekalla, instämma, uppbåda, uppropa, utropa
Betydelse: Med något visst namn utmärka, beteckna.
Synonymer: nämna, benämna, namngifna, uppkalla

Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.

Historik för kalla

1. kalla = fornsvenska: ropa på, åkalla, mana, säga, nämna, fornisländska o. fornnorska: ungefär detsamma = danska kalde, kalla, medellågtyska kallen, tillkalla, tala, fornhögtyska kallôn, tala, prata, anglosaxiska ceal-lian (engelska call), ropa, kalla; antingen av *kalz-, besläktat med fornslaviska glasiti (*gols-), ropa, glasŭ, röst, eller av *kaln-, jämför forniriska gall, berömd, gall, svan; möjligen hör också hit latin gallus, tupp, som dock kanske snarare betyder 'det galliska (djuret)'; utan utvidgning med -s eller -n: fornslaviska glagolati (*gol-gol-), tala, och så vidare Jämför kälta. — Kall, yrke, särsk.: prästämbete och dylikt, egentligen: vartill man blivit kallad; jämför nyhögtyska beruf, engelska vocation.
2. kalla (en växt), av latin calla (eller calsa); för övrigt dunkelt.

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Mina sökningar

Dagens namnsdag

Malte

Danskt namn med oviss betydelse.

Mest söktaföregående vecka

Hur böjs kalla?

substantivDefinition: prydnadsväxt
	singular		plural
	obestämd form	bestämd form	obestämd form	bestämd form
nominativ	en kalla	kallan	kallor	kallorna
genitiv	en kallas	kallans	kallors	kallornas

verbDefinition: benämna; uppmana
	aktiv	passiv
grundform	att kalla	att kallas
nutid	kallar	kallas
dåtid	kallade	kallades
supinum	har\|hade kallat	har\|hade kallats
imperativ	kalla
	particip
presens	kallande
perfekt	en kallad ett kallat den\|det\|de kallade