Synonymer till skrika
Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder skrika?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Liknande ord till skrika
skrika i sammansättningar
Hur används ordet skrika?
verb
Krafterna i benen försvann och Froome fick skrika i teamradion för att stallkamraten Richie Porte inte skulle köra ifrån honom.
Vittnen hörde våldtäktsoffret skrika på hjälp vid halvtretiden i en trappuppgång på Skaragatan i Gamlestaden.
Till en början var Max ett kolikbarn som kunde skrika i timmar utan att låta sig tröstas.
Nu skall vi skrika på singelkillarna i morgon och se vad som händer.
Grannen Charles Ramsey hörde henne skrika och såg hur hon förtvivlat försökte ta sig ut.
Grannar hörde henne skrika och skyndade dit för att hjälpa till.
Inspelningsteamet skrattar högt när Erik Haag är tvungen att skrika sina repliker till Lotta Lundgren som har hårtorkssurret nertryckt mot huvudet.
Det är bra spelat och särskilt slutscenerna när Berg låter Torvald skrika så att dekoren skakar.
Ungdomskullarna började så sakta röra på sig och skulle snart flockas för att protestera mot Vietnamkrig eller skrika sig hesa på popkonserter.
Årets idé: Att den som har fått nog kan gå ut på gatan och bara skrika rakt ut.
subst.
Han är ju mager som en skrika och man blir orolig att det är någon form av ätstörning som fått honom att rasa så i vikt.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
skrika i ordbok från 1870
Historik för skrika
- skrika, verb, äldst, som det synes, belagt från finnl.: Murenius 1640, Pro tok. fr. Åbo 1648, 1657, 1671, med formerna skrikte, skrijkt, skricka It, skrickit; Lucidor 1672: skreek (i Lex. Linc. 1640 i st. skria, skränet); i dialekt t. ex. Södermanland även 'bräka' = norska skrika st. verb, även 'kvittra', danska skrige, jämför nyisländska skrikja svenska verb, besläktat med fornsaxiska skrikön, medelengelska schri-ken (engelska shriek), av urindoeuropeiska roten (s)krig i forngrekiska krizo (av *krigio), skriker, knarkar, krigé, surrande, fornisländska o. fornnorska hrika, knarka, braka, svenska dialekt rék detsamma (av *hrika); jämför det väl avlägset besläktat iriska sgréach, skrik och så vidare - Skrikande färg, motsvarande danska skrigende farve, efter nyhögtyska schrei-ende f arbe, franska couleur criarde. - Stundom i nordiska vattendragsnamn, t. ex. sjön. Skrik e gal le n Kim. 1., jämför fornsvenska gårdn. Skrikogalla, till ett ånamn Skrika = norska, o. gäll 2, med en i dylika namn vanlig betydelse, syftande på åns eller sjöns sorl eller brus; se författare Sjön. 1: 544. - Härtill substantiv skrik, t. ex. Stiernhielm - norska (n. o. m.), danska skrig. - Skrika, även i fågeln, lav-, nötskrika, t. ex. o. 1673, o. 1708. Linné = norska skrikja, nyisländska skrikja; jämför engelska shrike, törnskata. Mager som e 11 skrika förekommer t. ex. hos O. v. Dalin o. anspelning härpå i ett belägg från 1670-t. - Ett annat urgermanska ord för 'skrika, ropa' är annars gotiska wöpjan osv.; se våp slutet.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Markus
Latinskt namn med oklar betydelse.
Besläktade namn: Marco, Mark, Markku
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs skrika?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en skrika | skrikan | skrikor | skrikorna |
| genitiv | en skrikas | skrikans | skrikors | skrikornas |
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att skrika | att skrikas |
| nutid | skriker | skriks |
| dåtid | skrek | skreks |
| supinum | har|hade skrikit | har|hade skrikits |
| imperativ | skrik | |
| particip | ||
| presens | skrikande | |
| perfekt | en skriken ett skriket den|det|de skrikna | |