Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Synonymer till ära

Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?

Vad betyder ära?

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Hur används ordet ära?

subst.

  1. Det skulle vara en ära att spela med en sådan legend.

    Det är obehagligt då någon tar heder och ära av en.

    Hur går det med yttrandefriheten om domstolars mandat att måna om medborgarnas heder och ära förstärks?

    Det är en ära att få möta Frankrike och inför en fullsatt hall.

    - Det är en otrolig ära att bli vald för att representera vårt land.

    Men regeringen kan knappast ta åt sig all ära för framgångarna.

  2. Iron Maiden spelade också ett antal konserter i trummisens ära för att samla in pengar.

    Dagen till ära har städarna satt en körsbärsblomma i plast i kepsen som en vårhälsning till passagerarna.

    Enligt uppgift till Aftonbladet uppträdde Marie Fredriksson på festen med en nyskriven låt till brudparets ära endast ackompanjerad med gitarr.

    Lilla prinsessan Estelle hade dagen till ära visat sig på ett soligt humör och fick följa med pappa prins Daniel och mamma kronprinsessan Victoria på mosters bröllop.

  3. När han sa det där till Eva fattade jag till slut att han verkligen var en ärans knöl.

verb

  1. Vi kom till kalaset för att ära henne.

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

Historik för ära

  1. ära, substantiv, fornsvenska ǣra, även: aktning, välvilja = sen fornisländska o. fornnorska ǽra, danska ære, från medellågtyska êre, även: äktenskap, av fornsaxiska êra, nåd, ära, gåva = fornhögtyska êra (nyhögtyska ehre), anglosaxiska ár, ära, välgerning, skonsamhet, lycka, fornisländska o. fornnorska Eir, läkekonstens gudinna, av urgermanska *aizō-. En inhemsk utveckling av denna grundform hade givit *ēra. Härtill verbet ära, fornsvenska ǣra, danska ære, från medellågtyska êren, av fornsaxiska êrôn = fornhögtyska êrôn, erên (nyhögtyska ehren), anglosaxiska árian, i fornhögtyska o. anglosaxiska även: begåva, fornisländska o. fornnorska eira, skona; av urgermanska *aizōn, *aizian; med dentalutvidgning i gotiska aistan, ha försyn för, akta, o. forngrekiska aídomai, blyges, har försyn för, av urindoeuropeiska *aizd-, *aisd-; däremot knappast, såsom också antagits, i latin aestumāre, taxera, värdera, akta (varav franska estimer, svenska estimera, nu blott vardagligt, dialekt exmera), som i stället snarast ytterst hör till aes, malm (se ärg o. Walde 2). — Med avseende på medellågtyska ē > nordiska ǣ jämför lära; sannolikt beroende på öppet uttal av medellågtyska ē före r (se Seip 2: 86). — Betydelse 'begåva' uppträder i förära (jämför yngre fornsvenska foræring) = danska forære, från medellågtyska vorêren, hedra, särsk. med gåvor, motsvarande nyhögtyska verehren. I denna betydelse urspr, med preposition med. I den äldre betydelse 'hedra' t. ex. Sir. bok 1561: 'Wijsheten . . förährar them som henne vnfå'. — Ordet hade förr en vidsträcktare användning än nu, då det ofta ersattes av heder, t. ex. i betydelse 'redlighet, hederskänsla, rättskänsla' o. d.; kvar i t. ex. en ärans man, en man av ära (jämför hedersman), bo långt från all ära och redlighet; jämför även i bedyranden t. ex. på heder och ära, på ära och tro (det senare vanligt redan i fsv.). — Ära den som ära bör, dvs. ära (heder) åt den som ära tillkommer; efter nyhögtyska ehre, dem ehre gebührt, efter Rom. br. 13: 7 (i gamla o. nya svenska bibelövers, i stället heder). Sedermera ofta genom missförstånd utbytts mot äras bör. — Äran är det vackraste trädet i skogen, från motsvarande uttryck i danska (æren osv.); egentligen ordlek på ett gammalt ord för 'lönn', danska ær (eller æretræ), besläktat med nyhögtyska ahorn, latin acer och så vidare (se lönn). Jämför norska jamnen er eit godt gras, där javne betyder både '(växten) Lycopodium' o. 'rättframhet' och dylikt — Den vid en mängd situationer (lyckönskningar, avsked och så vidare) använda hövlighetsfrasen ha (den) äran att . . är en översättning av nyhögtyska die ehre haben. — Ärbar, förr, t. ex. 1600: ärofull, hederlig, bland annat som attribut till bondeståndet (t. ex. 1723, liksom i äldre svenska ärlig, hederlig, varom nedan); nu med starkt specialiserad betydelse, om kvinnor: en ärbar kvinna, ärbart uppförande = danska ærbar, från nyhögtyska ehrbar, av medelhögtyska êrbæ̂re = medellågtyska êrbâr (ärevördig o. d.); egentligen: som är förenligt med eller uppför sig enligt ärans eller hederns fordringar, se bar 3. — Äreboren (nu †) = forndanska ærebaaren. Tidigast (liksom i äldre danska) antagl. om adelsmän; men har sannolikt varit sällsynt. Under 1600-t.:s senare o. 1700-t.:s förra hälft ofta som hedersepitet till ämbetsmän, fil. magistrar o. förnämligare borgare; senare, in på 1800-t., även till mindre hantverkare bland städernas borgare; dock alltid åtföljt av andra efter förhållandena avpassade attribut, t. ex. 'äreborne, lagfarne och höglärde' 1670 till en juris professor, 'äreborne, välvise och högaktade' till en borgmästare; Växiö 1785: 'Mästaren Borgaren och skomakaren Äreborne och konsterfarne C. F. S w.' 1775 befordrades av collegium medicum apotekarna från 'äreborne och konsterfarne' till 'högachtade'. — Ärlig, i äldre nysvenska (15- o. 1600-t.): ansedd, aktad, hedervärd; förnämlig, hederlig; ärbar med mera, t. ex. Bib. 1541, Sal. Ordspr. 16: 31: 'Grå håår äro en ährlig krona' (gamla bibelövers.: 'en hederskrona', nya: 'En ärekrona'), gamla bibelövers., 1 Tim. 3: 11: 'deras hustrur . . skola ock ärliga vara (dvs. ärbara)', fornsvenska ǣrligh(er) (-līker, -līkiri), ärad, ansedd, berömd, ärevördig, ärofull, härlig, hedersam (jämför västg. äraktig i denna betyd.), ärbar med mera = danska ærlig, ärlig, förr bland annat även: ärbar, från nyhögtyska: medellågtyska êrlich, nyhögtyska ehrlich i ungefär samma betydelse, i nhty.: ärlig, redlig. Förr i svenskan även som hederstitel, först (redan i fornsvenska) använt om riddare o. adelsmän (på 1600-t. allmänt ersatt av välboren), sedan om borgerliga personer, o. långt in på 1800-t. (t. ex. i adresser) om allmogemän, hantverkare (på landet) o. soldater, t. ex. 'Ärlige och förståndige dannemannen N. N.' och dylikt Betyd.-utvecklingen i ärlig är analog med den i hederlig, ursprungligen: hedrad, aktad, o. latin honestus (till honor, heder, ära). — Äregirig, fornsvenska ærogirugher, liksom danska ærgerrig från nyhögtyska: medellågtyska êrengirich, nyhögtyska ehrgierig (jämte ehrgeizig), till girig i betydelse 'begärlig'. — Ärevördig, se under vördig. Jämför yngre fornsvenska: ærværdogho (för -e) kere herre, till Svante Sture. — Beträffande växlingen äre- o. äro- i sammansättning, t. ex. ärelös (fornsvenska ǣro-) o. ärofull jämför under syssla. — I stället för ärelystnad användes under 1700-t. o. 1800-t.:s första hälft mycket ofta ärelust. — En gammal sammansättning härtill är husära i betydelse 'hustru', Bib. 1541, Psalt. 68: 13, i gamla bibelövers.: 'husäran utskifter rofwet'; efter Luther s. st.: hausehre; sedermera icke sällan i litter., t. ex. Palmblad, Knorring, Hedenstierna (i nyare tid i regel med skämtsam anstrykning); förr (åtminstone 1600- o. början av 1700-t.) i officiell stil (vid likpredikningar o. d.), t. ex. 1656: 'Gundborgh . . . , Wyrdiges och Wällärdes Her A. H. F. . . Fordom Kiärelskelige Huusähra och Hustro'. Egentligen beroende på felaktig övers, av ett hebr. newál bájit med betydelse 'husets beboerska', som förväxlats med ett nawál bájit.- Inhemskt nordiska uttryck för 'ära': heder (nu med något avvikande betydelse) o. fornisländska o. fornnorska vegr, båda med grundbetydelse 'glans, klarhet', jämför t. ex. anglosaxiska hádor, klarhet (se närmare heder), o. fornhögtyska wâhi, strålande, skön (fornfranska gai > engelska gay, glad, med samma betyd.-utveckling som i glad). Se även under *söma.

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Rösta på användares bidrag

Är hinta en bra synonym till ordet tipsa?

Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.

Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.

Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!

Namn relaterade till ära

  • Rudolf
  • Erhard
  • Rutger
  • Roger
  • Robert
  • Robin
  • Roland

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Olaus

    Latinsk variant av det fornnordiska namnet Olof: ättling.

    Ola

    Yngre variant av det fornnordiska namnet Olof: ättling.

    Besläktade namn: Olavus

    Hur böjs ära?

    substantiv
    singular
    obestämd formbestämd form
    nominativen äraäran
    genitiven ärasärans
    verb
    aktivpassiv
    grundformatt äraatt äras
    nutidäraräras
    dåtidäradeärades
    supinumhar|hade ärathar|hade ärats
    imperativära
    particip
    presensärande
    perfekten ärad
    ett ärat
    den|det|de ärade