Synonymer till visa

• 1. se visum
• 2. okonstlad strofisk dikt med lättsjungen melodi;
     (bildlig betydelse) bli till en visa bli föremål för skvaller eller löje;
     ord och inga visor hårda ord, allvarsord;
     sjunga någons eller ngts höga visa berömma, prisa i starka ordalag || -n;
     visor
• 3. låta (någon) se: samlingen visas kl. 3, han visar inte sina känslor, visa någon vänskap, klockan visar 12;
     visa sig 1 bli synlig 2 så småningom framstå som: han visade sig vara en verklig vän
  4. peka ut: visa vägen till stan, visa hur man gör en råbandsknop
  5. ge bevis för: undersökningen visar att ... || -de

subst.

1. Hon sjöng en liten visa för barnen.

• Betydelse: Har samma betydelse, men ett vidsträcktare användningssätt, emedan "det kan hafva person till föremål, hvilket icke är förhållandet med Ådagalägga.

  Synonymer: bete, bevisa, ådagalägga

• Betydelse: Verldslig, kort sångdikt, lämpad i synnerhet for det sällskapliga och enskilta lifvets förhållanden.

  Synonymer: sång, kväde

• Betydelse: På ett åskådligt sätt bibringa eri person kunskap om något.

  Synonymer: undervisa, lära, handleda, inlära, utlära

• Betydelse: Framställa något för ens ögon; äfven genom tecken, ord eller skrift fästa ens uppmärksamhet på något eller antyda en person, hvart han ma begifva sig, vända sig, i och för nägot ärende och så vidare

  Synonymer: peka, framvisa, framte, förete, uppte, uppvisa, utvisa, förevisa, framhava, framhålla, förelägga, framlägga, hänvisa, påpeka, utpeka, anvisa, bortvisa, förvisa

1. 1. visa, substantiv, i t. ex. Bib. 1541: sång, lovsång ('Siunger Herranom een ny wijso' Psalt.), jämför Salomos höga visa, fornsvenska vīsa, visa, sång, kväde = fornisländska o. fornnorska vísa, vers, strof, danska vise, visa, sång; etymologiskt identiskt med de under vis 1 anförda västgerm. orden (fornsaxiska wîsa osv.), som, utom 'sätt', även betyda 'melodi' eller (såsom i nyhögtyska) 'sång, sångstycke', alltså egentligen: 'sätt att föredraga eller sjunga'; med samma betyd.-utveckling som i latin modus, sätt, vis, rytm, melodi (jämför mått). — Bliva en visa (i staden o. d.), jämför Jerem. Klagov. 3: 14 (gamla övers.): 'Jag är worden till spott allo mino folke, och deras dagliga wisa', ävensom bland annat Horatius: 'tota cantabitur urbe', Homeri Iliad VI: 'ὡς καὶ ὀπίσσω ἀνθρώποισι πελώμεθ' ἀοίδιμοι ἐσσομένοισιν' = 'att framgent kommer en visa att sjungas om oss intill senaste släkten' (Helena om sig o. Paris). — Ord och inga visor kunde möjligen innehålla ett minne av ett gammalt bokstavsrimmande uttryck av samma slag som medelhögtyska wort unde wîse, innehåll o. form, med direkta motsvarande i fornsaxiska o. anglosaxiska, eller fornsaxiska word endi wîsa, ord o. handling. — Sjunga sin gamla visa, om ideliga upprepningar och dylikt, Grubb 1678 s. 309, motsvarande i nyhögtyska (das alte lied, die alte leier) och så vidare, jämför latin cantilenam eandem canis Cicero (Att.).
2. 2. visa, verb = fornsvenska (imperfekt -aþe, -te) = fornisländska o. fornnorska vísa I, III, danska vise, fornsaxiska wîsian, fornhögtyska wîsen (nyhögtyska weisen med ourspr. stark böjning), anglosaxiska wísian, av urgermanska *wīsian o. *wīsōn, avledning av adjektiv vis, alltså egentligen: göra klok, underrätta. Jämför det nära besläktade, men möjligen på annat sätt bildade gotiska gaweisôn, se till någon, besöka, fornsaxiska, fornhögtyska wîsôn detsamma, motsvarande men ej fullt identiskt med latin vīsere, besöka. — Hit även vise, se detta ord — Visare, på ur, Schroderus 1639 och så vidare Förr även säjare t. ex. Florinus 1695, Bellman: 'Säjaren pekar tre qvart uppå fem' (som dock också har visare: 'Visaren visar, timman ilar'); från nyhögtyska zeiger (jämför med avseende på s- under sinka 3, sira, svicka) o. urspr, icke samhörigt med äldre nysvenska säjarverk, tornur (varom under ur 1). I äldre nysvenska även vispinne Spegel.