Synonymer till vara

• 1. ta vara på ta hand om, bevara;
     ta till vara se tillvarata;
     ta sig till vara akta sig || oböjl.
• 2. (i sammansättningar varu-) föremål som köps och säljs || -n;
     varor
• 3. vara sig bilda var (3) || -de
• 4. fortfara, bestå, räcka: kriget varade i sex år || -de
• 5. finnas till, befinna sig, äga rum med mera;
     det får vara vi avstår från det, det blir inte av;
     låta någon eller ngt vara inte bry sig om;
     vara av med inte längre ha;
     hur är det med dig? hur mår du?;
     vara med om uppleva;
     vara med om eller på acceptera att delta i;
     vara med på delta i;
     vara till finnas, existera
  6. hjälpverb (uttrycker identitet, egenskap, tillstånd, ursprung, tillhörighet med mera): han är smed, sjuk, dömd till böter, hon är från Skåne, huset är hennes (ägs av);
     (något ålderdomligt ord) han är anländ, utgången etcetera han har anlänt respektive gått ut etcetera || är [uttalas vanl. e: el. ä:] var (konjunktiv vore), varit;
     imperativ var!
  7. (i litterär stil, filosofisk term) tillvaro, existens || -t

subst.

1. Det gällde före­tagets fort­satta vara eller icke vara under låg­konjunkturen.

• Betydelse: Uppehålla sig för tillfället och för kortare tid på något ställe.

  Synonymer: bo, vistas, befinna sig, uppehålla sig, dväljas, dröja, förbida, förbliva, kvarbliva, kvarstanna, kvardröja, ha sitt tillhåll

• Betydelse: Brukas stundom i enahanda betydelse [som Räcka].

  Synonymer: räcka, förslå

• Betydelse: Hvarje rörligt ting, som göres till föremål för handeln.

  Synonymer: gods, varugods, kram

• Betydelse: Uttrycker, att något tänkes såsom verkligt, såsom motsatt det icke varande; äfven liktydigt med Finnas, Gifvas, vara till, vara möjlig, kunna anträffas.

  Synonymer: förefinnas, finnas, givas, befinna sig, befinnas

• Betydelse: Fortfara att vara till, framgent fortfara, fortsättas.

  Synonymer: fortvara, fortfara, fortgå, räcka, pågå, påstå, bibehålla sig, bestå, hålla sig

1. 1. vara, hjälpverb, fornsvenska vara av væra (som varþa av værþa m. fl.; dock ej fullt säkert), imperfekt var, plural vāro (= äldre nysvenska våro) = forngutniska, fornisländska o. fornnorska vera, äldre vesa, danska være, gotiska wisan, vara, förbliva, fornsaxiska, anglosaxiska, fornhögtyska wesan (nyhögtyska imperfekt war, part. gewesen), av urgermanska *wesan, i vissa former -z-, varav -ʀ- > -r-, till urindoeuropeiska roten u̯es, vistas, vara, i sanskrit vásati, kvarbliver, bor, med mera, varom för övrigt under vist samt vara 2, väsen. — Om det icke besläktat pres. är se detta ord 1. — Vara bättre än sitt rykte, kanske ytterst från ett liknande svar av Figaro i Figaros bröllop (1784) av Beaumarchais. I Schillers Maria Stuart III. 4 (1800) säger Maria till drottning Elisabeth: 'Das Aergste weiss die Welt von mir, und ich / Kann sagen, ich bin besser, als mein Ruf'. — Vara i sjunde himmeln, motsvarande i danska, nyhögtyska, engelska, franska med mera, i anslutning till den gamla judiska föreställningen om de sju planethimlarna, även omnämnda i Koranen (så antages där ängeln Gabriel ha fört ned denna bok från den sjunde himlen). — Engelska o. franska ha även 'tredje'; t. ex. franska étre ravi au troisième ciel, efter bibeln, 2 Kor. 2: 12 (Vulgata: raptum . . usque ad tertium cælum). — Vare sig (~ eller), konjunkt., egentligen 3 p. singular pres. konj. av vara. Förr i stället ofta antingen (~ eller), t. ex. Bib. 1541 o. in på 1800-t. — Varelse, se d. o.
2. 2. vara, fortvara = fornsvenska = danska vare; från medellågtyska waren, av fornsaxiska warôn, av urgermanska *wazōn; i avljudsförh. till urgermanska *wezōn- = fsav. werôn, fornhögtyska werên (nyhögtyska währen); till urgermanska *wesan = vara 1. — Härtill: varaktig, fornsvenska varaktogher, från medellågtyska waraftich; se för övrigt -aktig.
3. 3. vara, substantiv, i taga sig till vara (= fornsvenska laka sigh til vara, även taka vara, jämför gamla bibelövers, taga sig wara), taga vara på (= fornsvenska taka vara), fornsvenska vara (bl. uppvisat i oblik kasus, särsk. i uttryck taka vara), vilket i t. ex. halda vara kan vara inhemskt, till ett fornsvenska *vari m., akt, vård = fornisländska o. fornnorska vari, försiktighet, men som i uttryck taka vara väl jämte danska låge vare paa, låge sig i vare bildats efter rnlty. ware namen; motsvarande fornsaxiska, fornhögtyska wara f., uppmärksamhet, anglosaxiska waru, försiktighet, omsorg; samtliga bildningar till urgermanska adjektiv ''wara- (i var, vaksam, jämför varse). - Härtill urgermanska verbet *warön = fornsvenska vara, taga vara pä, påminna (om), varna, svenska dialekt: bland annat varna, fornisländska o. fornnorska: göra uppmärksam, varna, danska vare sig, taga sig i akt (advare, varna, m. m.), fornsaxiska warön, medellågtyska warcn (i lånorden bevara, förvara), medelhögtyska warn, akta på (nyhögtyska wahrcn), anglosaxiska warian, bevara; o. urgermanska *waren = fornisländska o. fornnorska vara (imperfekt varda), opers., ana, vänta. — Jämför varsel-, vargering o. under var nagel o. vårdtecken.
4. 4. vara (handels-), förr stundom skrivet hvara (med oetymologiskt h) Holm Nya Sverige 1702 = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska vara = danska vare, medellågtyska ware, medelhögtyska war (nyhögtyska ware), anglosaxiska waru (engelska ware); jämför finska lånordet wara, förråd; av omtvistat ursprung. Ordet kan betyda 'värdesak' o. vara besläktat med fornhögtyska wërd, som substantiv bland annat 'dyrbar vara' (= svenska adjektiv värd), o. sanskrit vara-, dyrbar(het); eller 'vad man har i sitt beskydd' (jämför fornisländska o. fornnorska varningr o. varnaðr i samma betydelse, till vara 3); eller, med tanke på den i äldre tider ytterst vanliga betydelse 'pälsvara', (med Wadstein ZfdPh 28: 529) höra till forngrekiska eĩros, ull, arḗn, får, latin vervēx, gumse, och så vidare, samtliga till en rot *u̯er- (osv.). — Sammans.-formen varu- i varulager och så vidare beror på ordets ursprungligen korta rotstavelse (vokalbalans) ss. i Falu(n), furu-, gatu-, ladu-, stugu-, vattu- (äldre watu-) och så vidare vid sidan av gifto-, kyrko-, läro- osv.