/1004363/HBSynonymerPanorama
/1004363/HBSynonymerMobilTop

Synonymer till vilja

Hur upplevde du uppläsningen av vilja?

eller

Vad betyder vilja?

    1. uttrycka en önskan eller en befallning: vi vill ha glass, jag vill att du går;
      ha lust: vill du följa med ?;
      (i hövliga uppmaningar) skulle du/ni vilja göra ...;
      vilja av, fram, in, ut med flera vilja komma av, fram etcetera;
      vilja till fordras: det vill till tur om vi skall vinna;
      vilja åt vilja komma åt, vilja ha;
      vilja sig (i uttryck(et) som) om det vill sig väl (illa) om det går bra (dåligt);
      det ville sig inte för honom han lyckades inte;
      det vill säga det betyder || vill, ville, velat
    2. förmågan att känna och uttrycka att något skall vara på ett visst sätt: ha en stark vilja, få sin vilja igenom (få som man vill);
      önskan, befallning: konungens vilja, hans sista vilja (hans testamente) || -n;
      viljor

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

Mer innehåll nedan
/1004363/HBSynonymerMobilMid
Fortsätt scrolla

Liknande ord till vilja

/1004363/HBSynonymerMobilBot

Är skredorm en synonym till luskung?

Hur används ordet vilja?

  • subst.
      • En av de fyra har uppgivit att han varit i huset mot sin vilja i tio års tid.
      • Fyra äldre män hölls mot sin vilja i ett gravt misskött gruppboende i Houston i Texas i USA.
      • Prognos: Sundhage har skapat ett lag som visar enorm vilja att vinna.
  • verb
      • Stämningen på matcherna är en sådan som verkligen sporrar dig att vilja nå framgång.
      • Machar har heller inte gjort någon hemlighet av att vilja ta över presidentposten.
      • Samtidigt har de kinesiska myndigheterna infört kampanjer som ska få de egna medborgarna att vilja köpa det inhemska pulvret i stället för att shoppa utomlands.
      • Att säga sig vilja ha en intellektuellt hederlig debatt om matchningen på arbetsmarknaden och samtidigt låta påskina att företagen inte vet vilken kompetens de behöver är bara ett försök att ta billiga poänger.
      • Det låter inte som något annat än som ett råd från den oförstående medelklassen som inte kan begripa hur folk kan vilja vara på ett annat sätt än de själva.
      • Samtidigt har vi tack och lov sett många fler antirasister lämna bänken och vilja delta aktivt i samhällsdebatten.
      • - Jag har inte lyckats övertala honom eftersom han tror att hans familj inte ska vilja fortsätta vilja träffa honom.

vilja i ordbok från 1870

Historik för vilja

  • 1. vilja, verb, i talspråk o. dialekt även (analogiskt) villa, fornsvenska vilia = fornisländska o. fornnorska vilja, danska ville, gotiska wiljan, fornsaxiska willian, anglosaxiska willan (engelska I will, jag vill), fornhögtyska ih willu, jag vill; av urgermanska *wiljan, av *weljan; i avljudsförh. till *waljan (formellt = välja) = fornsaxiska wellian, fornhögtyska wellen (nyhögtyska wollen); till urindoeuropeiska u̯el, vilja, välja, i sanskrit vr̥ṇā́ti, väljer, latin velle, vilja, litauiska vẽlyju, önskar, unnar, m. m.; se för övrigt väld, välja o. följande Med d-utvidgning i forngrekiska éldomai, önskar, längtar, med -p i forngrekiska élpomai, hoppas, latin voluptas, vällust, lust (jämför motsvarande betydelse i t. ex. fornisländska o. fornnorska vili, svenska dialekt velnas; se d. o.). — I äldre svenska även som hjälpverb för futurum, t. ex. Asteropherus: 'Klockan will nu snart 10 slå', motsvarande i fornsvenska o. ännu i danska, nyhögtyska o. eng.; vid uppmaningar i 1 pers. plural, t. ex. Messenius: 'wele wij i Saalen gå', dvs. låt(om) oss gå in i salen, motsvarande i fornsvenska, ty.; för att beteckna 'rådlöshet o. d.', t. ex. Messenius: 'Hwadh wele wij göra', och så vidare — Se för övrigt följande o. velnas, Vilhelm, villfara, villig, villkor, väld, välja.
  • 2. vilja, substantiv stundom vilje, äldre (n)sv. vilje t. ex. Sahlstedt 1773; Weste 1807 har vilja som huvudform, fornsvenska vili m., genitiv vilia, yngre fornsvenska även vilia f. = fornisländska o. fornnorska vili, danska vilje, gotiska wilja, fornsaxiska, fornhögtyska willio (nyhögtyska wille), anglosaxiska willa (engelska will); av urgermanska *wiljan-; bildning på suff. -jan till roten i vilja. — Formerna vilja, vilje utgå från de oblika kasus av fornsvenska vili såsom svenska dialekt fittje från motsvarande former av fornsvenska fiti, fetma; delvis väl dock från verbet (jämför glädje). — Med vett och vilja, se under vett. — Motvilja, Lind 1749 (även: -je) med översättningslån 'der Widerwill', Sahlstedt 1773, Weste 1807 (med hänv. till motsträfvighet), Lidbeck 1812, i litter. dock knappast vanligt förr än med nyromantiken (Atterbom, Palmblad); översättningslån av nyhögtyska widerwill(e), av samma slag som t. ex. baktanke (se tanke), självmord, upptäcka och så vidare (se Förklaringar o. förkortningar under övers.). Alltså ett annat ord än äldre svenska motvilja, -e i betydelse 'självsvåld, överdåd, elakt uppsåt o. d.', 1545 o. ännu t. ex. 1778: 'motvilja och olydighet' samt i den äldre giftermålsbalkens 'Öfvergifver och förlöper mannen af ondska och motvilja sin hustru' (i den nya giftermålsbalken förekommer ej ordet); efter nyhögtyska mutwille, ont uppsåt, barnsligt övermod, lättsinne, egentligen såsom i medellågtyska môtwille: fri vilja o. d.; till mod 1. I Journ. 1801 klandras, att nyhögtyska muthwillen översatts med motvilja.

Namn relaterade till vilja

  • Vilhelm
  • William
  • Vilhelmina
  • Vilma
  • Ritva

Mina sökningar

Rensa mina sökord

Dagens namnsdag

  • Ragna
    Nordisk kortform av feminina namn som börjar på Ragn-: gudamakter.
  • Ragnar
    Nordiskt namn som består av betydelseelementen gudamakter och krigare.
  • Besläktade namn: Reiner, Rauno, Rainer, Ragni

Mest sökta

föregående vecka

Hur böjs vilja?

substantiv
singular plural
obestämd form bestämd form obestämd form bestämd form
nominativ en vilja viljan viljor viljorna
genitiv en viljas viljans viljors viljornas
verb
aktiv
grundform att vilja
nutid vill
dåtid ville
supinum har|hade velat
particip
presens viljande
Syns inte alla böjningar? Svep med fingret över tabellen.
/1004363/HBSynonymerMPU1
/1004363/HBSynonymerMPU2