/1004363/HBSynonymerPanorama
/1004363/HBSynonymerMobilTop

Vad betyder fara?

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.

MATCHAD: adn-00000000000c3c9f
/1004363/HBSynonymerMobilMid
Nyhet

fara i ordbok från 1870

Är spillet en synonym till återstod?

Hur används ordet fara?

  • subst.
      • Förutom de två rånförsöken begärs mannen även häktad för bland annat framkallande av fara för annan.
      • Polisen söker bland annat efter en röd bil och har inlett en förundersökning gällande grovt vapenbrott och framkallande av fara för annan.
      • Polisen har rätt att omhänderta personer som utgör en fara för sig själva eller andra.
      • Polisen betecknar tilltaget som framkallande av fara för annan.
      • Finns det någon fara med ojämn könsfördelning i ledningsgrupper?
      • En två årtionden lång debatt om huruvida abort ska tillåtas när en kvinnas liv är i fara fick ny aktualitet när en kvinna avled förra året efter att ha nekats abort trots att fostret inte levde.
      • När Slovakien inledde fjärde perioden med en trea var den inte lika självklar och även om inte kvartsfinalplatsen var i fara så var segern ett tag det.
      • Om bomben hade detonerat hade det inneburit en stor fara för människor.
      • Polismannen döms för framkallande av fara för annan.
      • Någon större fara för allmänheten eller miljön uppstod inte.
  • verb
      • Vi måste fara hemifrån redan vid fem på morgonen om vi ska hinna med tåget.
      • Barnen får aldrig hamna i en situation där de kan fara illa.
      • Han håller andan och låter handen fara lätt över Eriks tinning.
      • Jag försöker fara efter minnesbilden och jag får nästan fatt om den innan Markus kommer och avbryter.
/1004363/HBSynonymerMobilBot

Hur böjs fara?

substantiv
singular plural
obestämd form bestämd form obestämd form bestämd form
nominativ en fara faran faror farorna
genitiv en faras farans farors farornas
verb
aktiv passiv
grundform att fara att faras
nutid far fars
dåtid for fors
supinum har|hade farit har|hade farits
imperativ far
particip
presens farande
perfekt en faren
ett faret
den|det|de farna
Syns inte alla böjningar? Svep med fingret över tabellen.
Nyhet

Historik för fara

  • 1. fara, verb = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska = danska fare, gotiska, fornsaxiska, fornhögtyska, anglosaxiska faran (nyhögtyska fahren, engelska fare), av urindoeuropeiska *por- i forngrekiska porev́ō, sätter över, sänder, póros, gång, por (se por), växl. med *per- i fjord (urindoeuropeiska *pertu-); sannolikt även besläktat med fjol (fjor), fjärran, forn; se för övrigt följande, farsot, fart, färja l, 2, färd, föra. — Sekundära betydelse äro 'handla, gå till väga' (redan i fsv.), t. ex. fara med lögn, 'förfara med, behandla', t. ex. fara illa med (redan i fsv.), o. 'vara i en viss ställning, få ett visst öde', t. ex. fara illa, avskedshälsningen farväl (redan i fsv.), jämför svenska välfärd. — Härtill med m-avledn. även: fornsvenska -farmber, last, se parm o. pråm. — Farkost, fornsvenska farkoster = fornisländska o. fornnorska farkostr, av verbet fara eller fornsvenska, fornisländska o. fornnorska far, färd, och fornsvenska koster i betydelse 'sätt, tillfälle, medel' o. d.; ordet har alltså äldst troligen abstrakt betydelse Detta koster är = fornisländska o. fornnorska kostr, medel, verktyg, äldre danska kost, sak, verktyg (jämför danska stjaalne koster); samma ord som fornsvenska koster, villkor med mera, fornisländska o. fornnorska kostr, val, tillfälle, god egenskap, sätt, gotiska kustus o. gakusts, prövning, fornsaxiska, fornhögtyska kust, val med mera, och så vidare, av urgermanska *kustu- o. *kusti- till *keusan, välja (se tjusa), motsvarande latin gustus, smak, osv.; alltså ett annat ord än kost 1.
  • 2. fara, substantiv = yngre fornsvenska = danska fare, från medellågtyska vâre, forsat, fara, fruktan (jämför förfära). = fornhögtyska fâra detsamma (jämför nyhögtyska gefahr), anglosaxiska fǽr, fara (engelska fear, fruktan); besläktat med fornisländska o. fornnorska fár n., vrede, fiendskap, bedrägeri, skada = fornsaxiska fâr n., försåtlig förföljelse, vartill avledning gotiska fêrja m., förföljare, spion; urgermanska stam *fǣr- = urindoeuropeiska *pēr-, växlande med per i latin periculum, fara, men även: försök, prov (jämför experiment), forngrekiska peĩra (av *peri̯ā), försök (jämför pirat); besläktat med verbet fara, alltså egentligen med grundbetydelse hos substantiv fara av 'farande efter (för att skada), förföljelse'; sedan med syftning på dens tillstånd, som är utsatt för förföljelsen. I det besläktade latin perītus, erfaren, föreligger samma betyd.-utveckling som i förfaren o. bevandrad. — Jämför farsot. — Om farhåga se håg. — Löpa fara, möts v. i danska, efter nyhögtyska gefahr laufen, möjligen efter franska courir risque (jämför svenska löpa risk).

Mina sökningar

Rensa mina sökord

Mest sökta

föregående vecka
/1004363/HBSynonymerMPU1
/1004363/HBSynonymerMPU2