Synonymer till synd

• 1. (teologisk term) brott mot det gudomligas vilja;
     i människonaturen nedlagd vilja att göra orätt;
     (svagare) moraliskt oriktig handling;
     leva i synd (förr) leva ihop utan att vara gifta || -en;
     -er
  2. det är synd att det är tråkigt, beklagligt;
     det är synd om honom, jag tycker synd om honom han är att beklaga

Hur uttalas synd?

2. [vanl. synn]

subst.

1. Du måste be till Gud för att kunna få syndernas förlåtelse.

• Betydelse: Öfverträdelse af Guds lag.

  Synonymer: överträdelse, förbrytelse, brott, fel, förseelse, försyndelse, missgerning, missdåd, illgerning, illgrepp, illbragd

1. synd = fornsvenska, danska, isl.; i fornisländska o. fornnorska äldre synd; på grund av den senare formen, möjligen dock med orätt, förklarat som ett urgermanska 'sunjipo-, adj.-abstr. till urgermanska *sun(p)ia-, skyldig, sann (- gotiska sunjis, sann); i så fall bildat som t. ex. fr ej d, längd och dylikt En substantivering av samma adjektiv, likaledes i betydelse 'skyldig', är urgermanska *sundl, gen it. *sun(d)iöz, motsvarande dels (med -nj-, varav västgerm. -nn-) anglosaxiska synn (engelska sin), formellt identiskt med gotiska sunja, sanning; o. dels (med bibehållet d) fornsaxiska sundia, fornhögtyska sunt(é)a (nyhögtyska sunde) o. kanske åtminstone delvis också nordiska synd, jämför näml. lapska lånordet suddu-, sundo, som enligt Wiklund Lule-lapp. Wb. s. 131 utgår från urnordiska *sund(i)ö. Otänkbart är väl för övrigt ej, att formen synÖ beror på analogi, i vilket fall det nordiska ordet utan vidare kunde identifieras med de västgerm. eller rent av betraktas som ett gammalt lån från dessa Grundbetydelse i urgermanska *sun(p)ia- är 'varande* (jämför gotiska bisunjané, runtomkring, egentligen genitiv plural: 'av de runtom befintliga') = urindoeuropeiska *sntio- i sanskrit sdtya-, sann, till roten es, vara; i avljudsförh. till latin sons, skyldig, insons, oskyldig, av urindoeuropeiska *sont- = urgermanska *sanp- i adjektiv sann (se närmare d. o.): fornisländska o. fornnorska sannr betyder både 'sann' o. 'skyldig'. Betydelse 'skyldig* har utgått från en pregnant betydelse av roten es, vara. Synd betyder alltså urspr, 'skuld', men uppträder blott i sin nuvarande betydelse, som ordet erhållit med kristendomen. I de nynord. språken ha dessutom tillkommit vissa för dessa karakteristiska användningar, i uttryck det är synd om, motsvarande danska det er synd for (norsk-danska z), tycka synd om, motsvarande norsk-danska synes synd i (ej i da.), så synd det var (i danska i stället: hvor det var skade). — Härtill avledning gotiska sunjön, egentligen: tala sant, varav: rättfärdiga sig = fornisländska o. fornnorska sy nja, med den sekundära betydelse: neka, vägra, fornsvenska sy nia, vägra, svenska dialekt sona, avsäga sig, försumma, söla, samt som bergv.-term i t. ex. gruvan är sonad, om gruva, när inmutarens rätt är försuten, jämför Grufvestadgan 1884: 'Då grufanläggning blifvit sonad'. — Syndabock, 1683 (i betydelse 'stor syndare' eller dyl.), Lind 1749 = danska syndebuk, nyhögtyska sundenbock, egentligen: den bock på vilken Israels barn enligt 3 Mos. 16: 9 lade sina synder. — Syndaflod, Phrygius 1620, förr även synd(e)- = danska syndflod, efter nyhögtyska sundflut, av medelhögtyska siindenfluot, en tidig (1200-t.) folk-etymologisk ombildning av medelhögtyska sint-fluot (ännu hos Luther sindflut), av fornhögtyska sinfluot. Till flod, flöde, o. prefixet sin- = fornisländska o. fornnorska, fornsvenska si-, utan avbrott och dylikt, i t. ex. fornsaxiska sinuwel, fornhögtyska sinawel och så vidare = fornisländska o. fornnorska sivalr, fornsvenska slval, alldeles rund (jämför in = nordiska f; se val 1), gotiska sinteins, daglig (besläktat med sanskrit dina-, dag), svenska dialekt siregna, ideligen regna, och så vidare = urindoeuropeiska *sem-, en, i t. ex. latin simplex (se simpel), med urindoeuropeiska -m > urgermanska -n i slutljud; i avljudsförh. till sam-, samman. Annorlunda, men oantagligt Wood Mod. Phil. 9: 8 (: *sind-, flod = sanskrit sindhu-, jämför hindu). Gotiskan har i samma betydelse ett midjasweipains, till mid- o. sannolikt besläktat med svepa; för övrigt ej fullt klart. — Syndapalt, 1760 och så vidare, till äldre svenska, svenska dialekt palti betydelse '(trasig) stackare' (se palta), jämför Swedberg 1692: '(Vi böra aflägga) . . gamla, stygga och fuhla syndapaltor'.